French portraits painter, 1674-1735 French painter, active also in Spain. His father was the painter Antoine Ranc (1634-1716), under whom he must have trained. From 1697 he lived in Paris, where he continued his apprenticeship in Hyacinthe Rigaud's studio. After working for some years as Rigaud's assistant, he joined the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in Paris in 1703 and reached the rank of academician as a portrait painter in 1707. As Rigaud's protege he worked for the French court, painting portraits of Louis XV (1718; Versailles, Cheteau) and almost certainly other members of the royal family as well as of the aristocracy. He also painted some allegorical and mythological works, such as Vertumnus and Pomona   Related Paintings of Jean Ranc :. | Portrait of Ferdinand of Bourbon | Retrato de Carlos III, nino | Portrait of Louise elisabeth d'Orleans | Equestrian Portrait of Philip V | Portrait of Philip V of Spain |
Related Artists:
Isack jouderville
c,1612-before 1648 Dutch painter. His father, who came from Metz, kept a popular inn at Leiden. Isack Jouderville was among Rembrandt's earliest pupils and was apprenticed to the artist from late 1629 until the end of 1631. for the payment of his apprenticeship fees, signed by Rembrandt. During his last year of apprenticeship, Jouderville went to Amsterdam with Rembrandt. In 1632 he enrolled as a student of philosophy at Leiden University; it may well be, however, that he stayed in Amsterdam to assist Rembrandt in his workshop with his numerous portrait commissions. Jouderville himself painted mainly Rembrandtesque heads or 'tronies' and was such a faithful follower of his master's early work that several of his paintings were at one time attributed to Rembrandt. In 1636 Jouderville married Maria Le Fevre and settled in Leiden. Between 1641 and 1643 he lived in Deventer, after which he moved to Amsterdam, where he was last recorded in 1645.
Jean-Baptiste-Camille Corot
was a French landscape painter and printmaker in etching. Corot was the leading painter of the Barbizon school of France in the mid-nineteenth century. He is a pivotal figure in landscape painting and his vast output simultaneously references the Neo-Classical tradition and anticipates the plein-air innovations of Impressionism.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.